Lite om mig själv och lite om Qvinnokampen 2026
Jag heter Jenny Gruvborg och bor i Östervallskog med min man och våra 4 barn. Jag är född och uppvuxen här och med några år på andra orter så har jag bott här sen barnsben. Jobbar som Butikschef på Kappahl i Töcksfors och min fritid går till fotboll med barnen och deras intressen, förutom under jaktsäsong.
Att jag jagar hare med stövare är inget konstigt. Jag är uppvuxen i ett stövarhem. Kan inte komma ihåg att vi inte har haft en stövare hemma.
Farfar Thore var harjägare likaså min pappa Jerry Thoresson som var med och startade upp Nordmarkens stövargille. Tyvärr gick farfar bort 1986 så han fick inte vara med och se hur det gick.
Jag fick följa med pappa till skogen och jaga när jag var liten. Det var spännande och roligt. Nog fick vi ofta se en hare. Men det jag minns mest är att pappa alltid hittade en törestubbe och gjorde en varm brasa till mig. Något som han än idag gör när vi är i skogen. Allt han behöver är en yxa och tändstickor. .Själv har jag med mig lite ved hemifrån. Men att hitta töre är något som ärvts ner från farfar, pappa och till mig. Finns inget bättre att elda.
När jag blev större och fick andra intressen så blev det inte mycket jagat, men jag missade inte en chans att följa med pappa att hämta en stövarvalp. Det bästa som finns.
Åren gick och jag fick man och några barn, så bestämde jag mig för att börja jaga med pappa igen. Tog jägarexamen 2015 och 2017 fick jag äran att köpa Billan (Voredalens Billa) tillsammans med pappa. En underbar hund som gett mig så många otroliga dagar i skogen. En snäll hund hemma och älskad av alla.
Visade sig att man behövde ha med mycket mat till skogen, för hon gav sig inte i första taget. Och förmågan att hitta töre kom till användning.
Första gången Billan startade på jaktprov var även första gången för mig. Christer Andersson kom till oss för att döma henne.
Pappas nerver var inte att leka med, men jag visste inte helt hur ett prov gick till så jag kände mig lugnare. När upptaget kom den dagen ramlade pappa av ryggsäcken. Det glömmer jag aldrig.
Hon jagade till 1:a pris och jag var så stolt.
I somras fick jag förtroendet att köpa Hundhällens Stella av Mårten Strömberg. Hon är 6 månader nu och mittpunkten i familjen. Mårten är en pratglad kille och nog fick han mig att tänka: Äsch, jag anmäler Billan till Qvinnokampen. Visst, hon är 9 år och jag visste inte hur hon skulle fungera den här säsongen.
Pappa sa inget men tror han tänkte: Är du galen. 100 mil för ett jaktprov med en hund ni inte vet hur den är i år och kommer du hinna släppa henne tillräckligt före…? Men jag tänkte: Va kul att åka till Lycksele och jaga. Det får gå som det går. Det blir kul.
Qvinnokampen, ett prov för kvinnor (trots många gubbar på plats), så bra arrangerat av Västerbotten Stvbarklubb, fin camping där vi åt god mat och fick träffa många andra stövarjägare.
Första dagen… Inger Agustsson är med som vägvisare och hon vet att det finns flera harar där. Billan hittar inga riktiga slag, känner inte igen henne men nåt luktar gott ändå så hon ger inte upp! Ca kl 13 med Billan i synhåll så hör jag skriket och där i vägen kommer haren med Billan efter. Domarna Håkan Holmgren knäpper många fina och roliga bilder. Jag blir helt rörd.
Hon jagar till ett 3:e pris, får tapp och jag kopplar. Men jag är så glad och nöjd.
Tillbaks på campingen ser jag att vi ligger på en 11:e plats av 33, kanske vi blir topp 10 om vi får till nåt dag 2.
Dag 2
Hans Olofsson och jag åker ut till hans fina marker. Billan gör ett fint sök, och så får hon slag. Inte många minuter går innan upptag och jag hör Billans skall klinga över Lyckseles skogar och jag blir tårögd.
Vänder mig om och Hans sätter i hörapparaten. ”Bra, den ska du ha idag”, tänker jag. Sekunden senare kommer haren på vägen och det var inte sista gången haren hälsade på oss den dagen.
Hon jagar bra men får tapp… minuterna går. Vet att pappa följer allt hemifrån, hoppas han inte tuppar av nu. Pappa skriver till mig: ”Nu får ni hitta på nåt.”
Ingen fara pappa, Billan fixar detta.
Vi såg honom, han sitter här haren.
Och till slut kommer Billan på rätt spår och skriker i grevens tid som Hans sa. 4 min innan dödtapp.
Man kan lita på Billan, sa jag till pappa. Men stackarn där hemma i soffan.
Kanske vi får ett 2:a pris idag, tänker jag.
12 min kvar till 1:a pris säger plötsligt Hans. Då fick jag också nerver. Men allt gick väl och vi tog hem ett 3:e pris på Qvinnokampen 2026.
Fina priser fick vi speciellt av Svenska Hamiltonstövarföreningen.
Vi är så glada, och man kan lita på Billan.
Helgen i Lycksele avslutade vi med att köra till Arvidsjaur och hälsa på Krokens Stella, en av Billans valpar som nu är 4 år.
Kalle och Karin tog emot oss och bjöd på lunch och fina historier.
120 mil hem till Östervallskog efter en mycket rolig helg.
Nu ska jag ha lite extra fokus på valpen Stella som också vill vara med i Qvinnokampen .
Jenny Gruvborg
Svenska Haniltonstövarföreningens Mats Gustavsson överlämnar priset för Bästa Hamiltonstövare i Qvinnokampen 2026.