Hur går då egentligen rävjakt med stövare till?

Man kan jaga räv med lite olika typer av stövare. Det finns de som mestadels vinddriver, är mycket hårda i skallet och bara skäller om de är väldigt nära räven. De är även ofta av en mer högbent och lättare typ. Detta brukar innebära att hunden driver fort, drevet går i mycket stora bukter, eller inte buktar alls, för att sedan snabbt gå i gryt. Där då oftast jakten fortsätter under jord, men med en grythund istället. Men den traditionellt använda stövaren i norden, och den man oftast startar på särskilt rävprov tänker vi skriva om här.

En duktig rävhund ska kunna ta sig ann riktigt gamla rävslag, och gärna avge väckskall när så sker. Hunden ska kunna följa nattslagen längre sträckor, och kunna klara av svårigheter så som längre sträckor på väg, stockar över bäckar, längre sträckor på isar längs sjökanter eller på bäckar/älvar, och annan svår terräng som räven har tillryggalagt under sitt nattliga sök på föda. Hunden ska gärna avge regelbundna väckskall under tiden den slagar sig närmare rävens daglega, gärna med ökande intensitet. Detta för att räven ska bli förvarnad om hundens antågande och kunna lämna legan i tid.

När hunden nått rävens daglega och räven är på benen ska hunden avge täta drevskall, som klart skall gå att skilja från väckskallen.

Hunden ska driva räven i ett lagom tempo. Och genom detta få räven att gå i trånga bukter och välja att stanna ovan jord och inte gå i gryt. Målet med jakten är att kunna fälla räven på drev innan den går i gryt. För att uppnå ett 1a pris på särskilt rävprov ska hunden prestera 90 minuter drevtid. Man får dock lägga samman drevtid från flera upptag/rävar, om räven väljer att gå i gryt innan full tid.

Foto översta bilden: Per Jonson

Text och foto nedre bilden: Angelica Hultman Ahlin