En jägarprofil berättar
Innan den digitala tekniken i form av hemsida och sociala medier fick en roll som kommunikatör och informationsspridare i Värmlands Stövarklubb så gavs det innan årsmötet varje år ut ett tryckt meddelande där resultat från jaktprov och utställningar under föregående år redovisades. Det innehöll även kallelse till årsmöte som under flera år avhölls på Stadshotellet i Karlstad med prisutdelning tre-rätters middag och dans till levande orkester. Meddelandet innehöll även artiklar om stövarjakt och under rubriken ”En jägarprofil berättar” skrev flera av de gamla stövarjägarna om sina erfarenheter och några av dessa kommer att publiceras på hemsidan. Först i raden är Forstmästare Rudolf ”Rudi” Fabricius Hansen (1905-2000) som bodde i Ragnerud, Åmotfors. Rudi tog över sin fars kennel Af Noreborg och det var främst Dunkerstövare och Hamiltonstövare som kenneln födde upp. I meddelandet från 1977 berättar Rudi Fabricius-Hansen om injagning av stövare.
.
Några metoder att jaga in en unghund
Har man för dyra pengar inköpt en valp med lovande stamtavla eller har en av egen uppfödning, så drömmer man alltid om att man kanske har en blivande champion. Det skall man göra, men man skall göra klart för sig att detta mål sällan nås genom underverk, men fordrar ett stort mått av omtanke, målmedvetet arbete och en god portion tur.
Innan jag kommer in på injagningsproblemet skulle jag vilja något beröra valpens fysiska förberedelse för jakt. För det första skall man se till att valpens genetiska förutsättningar inte förfuskas genom olämplig uppfödning. Jag utgår från att valpen från avvänjningens och upp till 8-9 veckors ålder fått lämpligt valpfoder och så småningom kan utfodras med ett fullgott helfoder, eller eventuellt rester från det egna hushållet med tillskott av mineralier och vitaminer. Detta åstadkommes enligt min uppfattning fullt tillfredsställande genom dagliga givor av t ex. 4-6 Dogevittabletter, en dessertsked benmjöl och en matsked fodertran.
I princip ska valpen få äta så mycket den vill nästan fram tills den är tre månader och sedan tre mål. Den skall äta upp den framsatta maten på 10-12 minuter. När den inte vill äta mer tas matskålen bort. Friskt vatten skall den dock alltid ha tillgång till.
Man får se upp lite med att valpen ej blir direkt fet. Under den tid benstommen utvecklas och då är ganska mjuk får den ej belastas med onödigt överhull. Riklig motion motverkar dock detta och stärker också såväl benstomme som muskulatur.
Redan vid 4 – 5 veckors ålder gör man första avmaskningen. Praktiskt taget alla valpar har då mask. Kuren upprepas efter 10 dagar. Om valpen vid några månaders ålder visar tendens att magra och pälsen ej är glansig, tyder det på mask och man sätter åter in en kur.
Senast i tre-månadersåldern bör man göra den koppelvan . En stövarvalp krånglar sällan nämnvärt , då man inleder denna procedur, som dock fordrar en viss försiktighet, så den ej blir rädd.
Vistas valpen i hundgård bör man alltid ta för vana att blåsa i en pipa eller jägarhorn då man kommer med matburken. Det ger en god grund för den sedermera så viktiga lydnaden i skogen.
Vid 3 – 4 månadersåldern bör den tas med på skogspromenader. Den går då givetvis vid benen och vågar ej släppa Dig ur ögonsikte. Sätt Dig då ibland på någon stubbe och låt valpen pyssla omkring Dig som den vill. Den börjar snart att intressera sig för olika dofter och rör sig ständigt med nosen i marken. Du bör se till att de platser Du väljer om möjligt är fria från rådjur.
När Du märker att valpen blir tryggare och kanske t o m då och då vågar sig utom synhåll, kan Du börja med att lägga ut släpspår med någon godbit vid slutändan. Naturligtvis inte någon rådjurs- eller älgskånk.
Vid de första övningarna lägger Du bara ett rakt spår en relativt kort sträcka. När valpen klarar detta kan Du förlänga släpspåret och slutligen få en smakbit.
När den utan svårighet klarar dessa övningar är tiden inne att den får harvittring i näsan. Jag förutsätter då att den hunnit bli 5 – 6 månader gammal.
Fortsättning följer.