För alla som inte kände Mikael Törsfeldt bad vi en av hans jaktkompisar, Sven Eriksson, från Ölme, som jagade mycket tillsammans med honom, att beskriva Micke. I ett SMS-meddelande svarade Sven spontant och innerligt;

Du kan väl skriva nått om Micke, ni jaga ju mycke ihop!

Jo, tjena! Som Micke skulle sagt, va ska man skriva? Micke va älskad , han ställde aldrig till några scener , han va alltid trevlig å tillmötesgående, men visst hade han åsikter! Men behöll dom för sig själv. Micke hade aldrig någe behov av att synas eller höras, va en god lyssnare och gick sen sin egen väg, och med all heder!

Jag kände egentligen bara Micke under tiden 1/8 till 1/4, när de gick att jaga!  Första åren mestadels under jord för att sen övergå till stövarjakt på räv till 100%, även om en grytad räv skulle med hem. Micke va en väldigt enkel person att umgås med, det var aldrig nått tjafs eller trams, släpp hunn, ut å jaga! De va Mickes parad, födelsedagar, julafton eller nyår spelade ingen roll, hunn ska jaga! Å me den filosofin fick han fram några riktigt bra hundar.

Micke drev även jägarexamengrupper under flera år och älskade å ta med ungdomar på jakt, han var flitig funktionär på Jägartorpet, påbörjade utbildning för att döma stövare då han ville ge tillbaks.

Tyvärr slog beskedet om cancer ner som en bomb, obotlig sa de, tyvärr fick de rätt. Men Micke gav inte upp, han kämpade i det tysta, beklagade sig aldrig! I en och en halv säsong fick vi jaga tillsammans.

Micke jagade in i de sista. Micke skulle aldrig erkänna det men jag är övertygad om att han både är glad och stolt över att Värmlands Stövarklubb nu hedrar honom med denna tävling.
Mvh:Sven.

.